Förvandling av Musaharsamhället i Bihar
Bihar, Indien, april 2017
Anil var 7 år gammal när volontärer från Embracing The World öppnade ett utbildningscenter i byn där han bor. Även om han var inskriven i skolan kunde han inte närvara regelbundet. Liksom många andra studenter gick han bara ibland till skolan, ofta bara för lunch. Han var analfabet och tog sällan bad. Han tänkte aldrig på det, detta var det enda liv han visste om.
Anil tillhör Musaharsamhället i Bihar. Levnadsvillkoren för människorna i Musahar är de i särklass mest beklagliga av alla de samhällen som våra volontärer upplevat av alla de 21 stater som Amrita SeRVe arbetar i. Läskunnigheten är mycket låg, endast 6% av Musahars män och 2% av kvinnorna kan läsa eller skriva. Deras samhällen saknar också kunskap om grundläggande hygien och sanitet.
Det uppskattas att 25% av Indiens befolkning kategoriseras som ‘Schedule Cast’ (SC) och ’Schedule Tribe’ (ST). Den vedertagna termen är ’Dalits’ vilket betyder förtryckt. I Bihar har delstatsregeringen definierat en ny kategori – ‘Mahadalit’ vilket innebär kraftigt förtryckta. Ingen annanstans i Indien används detta koncept.
Efter att våra volontärer började stödja Anil och resten av hans by har anmärkningsvärda förändringar skett. Anil badar nu dagligen, och har lärt sig att läsa och skriva både på hindi och engelska. Han går regelbundet till skolan och när skoldagen är slut betyder inte det att han är redo att sluta lära sig. Efter att skolan stänger kl. 14.30 börjar vår gratis utbildning som han deltar i dagligen. Tillsammans med flera andra barn tar han sig till klassrummet utomhus där undervisning har hållits regelbundet i nästan tre år.
“Jag minns fortfarande när vi började. Datumet var 9 juni 2014. Vi gick från dörr till dörr och bad föräldrar att skicka sina barn till vår klass när vi berättade för dem om vikten av utbildning. Även om 40 till 45 barn skrev upp sig, var det en stor uppgift i sig att fysiskt få dem till klassen. Vi fick först gå runt och hämta upp barnen innan vi kunde vi starta undervisning. De flesta av barnen var mycket smutsiga. Vi var tvungna att börja med väldigt grundläggande saker, och det tog en hel del tid. Ibland tog vi dem därför till den närliggande floden och badade dem. Nu badar de varje dag och har rena kläder och de har även berättat för sina föräldrar om vikten av renlighet och de tvingar sina föräldrar att hålla sina hus och omgivande områden rena”, säger 20-åriga Choti Kumari.
Choti tillhör en högkastig familj från Rajput som bor i Rantapur, samma by som Musahar folket har två bosättningar i. Hon och hennes kollega, Nand Kishore Sharma, håller gemensamt i gratisundervisningen och beundras av hela byn för deras hjälpsamhet. Choti måste gå 25 minuter för att komma till utbildningscentret som kontinuerligt har haft lektioner varje dag sedan starten. 108 studenter är nu inskrivna och den dagliga närvaron varierar mellan 70 och 90 barn. Även barn från mer välbärgade familjer i byn börjar komma till samma lektioner som Musaharbarnen. Detta är ett stort steg framåt eftersom den allmänna befolkningen oftast håller sig långt bort från de lägre kasterna.
Under det senaste året har Choti fokuserat på att förbättra kvinnors liv i samhället. “Vi började med barnen. Långsamt skedde en förändring i föräldrarnas tänkande. De verkar nu ha fullt förtroende för vår förmåga att vägleda deras barn. Tidigare visste inte barnen hur man bete sig respektfullt mot vuxna, men det har förändrats. Nu arbetar vi också med gravida kvinnor och nyfödda barn och ser till att deras vaccinationer genomförs i tid. Urmila Devi är utsedd av Amma som ”Swasthy Mitr” (en hälso- och sjukvårdsarbetare) för detta ändamål. Jag följde med Urmila Didi till den lokala vårdcentral PHC (Primary Health Care Center). "Ibland frågar folk mig varför jag jobbar så hårt. Jag lärde mig det från Amma - Jag känner att betjäna mitt eget folk är den verkliga bönen till det gudomliga".
Listan över Chotis uppgifter är nu mycket lång: att motivera kvinnor att bli läskunniga, hjälpa dem att bilda självhjälpsgrupper, öppna konton i den närliggande Grameen Bank och göra insättningar, hjälpa dem med deras månatliga insamling, utbilda unga mödrar om regelbundna vaccinationer, ta med dem till den närliggande vårdcentralen för kontroll och kontrollera kvaliteten på deras kost, liksom att hålla möten i byn för att skapa medvetenhet om olika frågor. Utbildningen av barnen har gjort mödrar mycket vänligt inställda till Choti och nu ber byns kvinnor henne om råd.
Det har också skett en markant förändring i Musaharbefolkningens beteende. Tidigare var husen smutsiga och omgivningen fylld med plast och pappersavfall. Det bryggdes alkohol hemma och supning, slagsmål och våld mot kvinnor var vanligt. Nu har saker förändrats. Genom att utbilda barnen och sedan fokusera på kvinnor har livskvaliteten i den lilla byn börjat bli betydligt bättre. Förra året installerade ett team från Amrita University handdrivna vattenpumpar i byn. När våra studenter från Amrita University besöker byn är det vanligt att de genomför omfattande sanering.
Choti studerar för närvarande för en kandidatexamen. På något sätt, finner hon tid att göra sitt sociala arbete mellan studierna. Choti känner tacksamhet för att ha kunnat hjälpa till vid en sådan ung ålder och hon vill tillbringa resten av sitt liv i samhällets tjänst.