Resultatrik skörd av ekologiskt vete i en indisk by ger hopp för framtiden

30 maj 2018– Harirampura, Rajasthan, Indien

Harirampura är en by med cirka 500 invånare i den indiska delstaten Rajasthan. Majoriteten lever under fattigdomsgränsen. När Amrita SeRVe påbörjade sitt arbete här under 2013 fanns ingen elektricitet, nyfödda barn blev inte vaccinerade, många barn missade skolan och kvinnor tvingades vandra långt till olika källor för att hämta dricksvatten.

Efter fem års arbete med byborna går nu varje barn i skolan, alla nyfödda blir vaccinerade och varje hem har tillgång till rent vatten. Med stödet från Amrita SeRVe beslöt några jordbrukare att ta sig an utmaningen med ekologisk odling.

“Vi bör kultivera mer ekologiska grödor. Min farfar är fortfarande vid liv och han säger att de aldrig använde sig av kemiska besprutningsmedel i jordbruket. Han är fortfarande pigg och stark vid 97 års ålder,” förklarar Rajesh Meena.

Rajesh, 42 år, är Amrita SeRVes samordnare i byn Harirampura och kommer från en lång ätt av jordbrukare.

De senaste 50 åren har användandet av kemiska besprutningsmedel och gödningsmedel blivit norm i jordbruksindustrin runt om i världen. Nu har dock de negative effekterna i form av föroreningar och sjukdomar blivit allt mer uppenbara både för bönderna och konsumenterna.

För tre år sedan bestämde sig Rajesh för att bli den första i sin by att återgå till ekologiskt jordbruk. Åtta andra bondefamiljer från Harirampura följde snart i hans fotspår. Tillsammans bildade de områdets första jordbruksklubb. Alla vinner på att småbönder bildar kollektiv och delar på materialkostnaderna.

Jordbrukare här skördar i genomsnitt två grödor om året, en under regnperioden och en under vintermånaderna. Sesam och Pärlhirs planteras innan regnen. Senapsväxter och vete är vintergrödor. Senapsväxter planteras i oktober och skördas i mars. Vete planteras runt mitten av november och skördas i april.

Några av jordbruksfamiljerna reste i mars i år från Harirampura till New Delhi för att få Ammas darshan. De hade redan börjat skörda senapsväxter och gav några till Amma. Människor i publiken som bevittnade deras kamp att odla utan bekämpningsmedel ville stödja deras arbete.

“Jag bestämde mig för att köpa min årsförbrukning av vete av dem,” säger Poonam som bor i Gurgaon i New Delhi. “Det innebär att jag måste ta vetet till en mjölnare varannan vecka för att mala det till mjöl men jag tycker vetskapen om att min familj äter hälsosamt gör mödan värd. Plus att vi hjälper Ammas bönder på ett direkt sätt.”

2000kg ekologiskt vete och vetemjöl från Harirampura fördes till Ammas ashram i Delhi i april för att säljas direkt till konsumenter. Bondemarknader börjar bli populära i många indiska städer eftersom stadsinvånarna vill äta hälsosamt och vill stödja bönderna som producerar deras mat.

När Rajesh använder urea (ett kemiskt gödningsmedel) skördade han 7000kg vete från 4000m2. Nu skördar han endast 4000kg. Men han vill lära sig hur han kan använda te och vermikompost för att få större skördar. Skördarna är små till en början för ekologiska odlingar men så är även kostnaderna eftersom bönderna inte behöver köpa kemikalier.

Dessutom fick jordbruksklubben mer betalt per kg i år genom att sälja direkt till konsumenterna, ₹30 (ca 4 SEK) per kg jämfört med ₹15 (ca 2 SEK) per kg under tidigare år. Oftast säljer småbönder till en mellanhand som förser marknaden med produkten.

“Äldre bönder säger till oss att grödor med gödningsmedel borde tas bort och att vi bör återgå till ekologiskt jordbruk,” förklarar Rajesh. “Men vår by är så fattig att folk måste tjäna pengar på något vis.”

Familjer från Harirampura tillhör stamfolket Meena. Rajesh bor med sin far, mor, farfar, fru och tre barn. Hans barn går i skolan i den närliggande stan Gangapur. Skolutgifterna är i genomsnitt ₹7,000 (ca 900 SEK) per månad. Hans genomsnittliga inkomst från jordbruket är futtiga ₹10,000 (1280 SEK) per månad på vilket han försörjer hela sin familj.

Så för tillfället har Rajeshs jordbruksklubb bestämt att de ska köra 50% ekologiska grödor och 50% vanliga. De kan inte helt odla ekologiskt eftersom övergången från det system de redan kan tar tid. Men förändringen har påbörjats. Många vetenskapsmän bibehåller att det är ekologiska bönder i utvecklingsländer som kan bli nyckeln till vår mat säkerhet i framtiden.