Frivilliga studenter tar itu med missbruk i Kerala, Indien
Kerala, Indien, augusti 2014
Genom en praktikplats på Amrita Universitetet fick två amerikanska läkarstuderande, Roshan Nair (Siena College, New York) och Divya Ramachandran (Loyola University, Illinois), ta itu med det stora drogmissbruksproblemet i Kerala. Studenterna dedikerade en del av sitt lov med att besöka lokalbefolkningen runt kusten och i stamområden. De diskuterade farorna med missbruk och fick en förståelse för hur deras liv påverkas av alkohol, narkotika och tobak.
Detta gav Divya och Roshan tillfälle att omsätta sina teoretiska medicinska till verkliga livet. Studenterna skapat en lista över mål och gjorde en PowerPoint-presentation om farorna med alkoholmissbruk innan de påbörjade projektet.
Mål:
- Genomföra en undersökning för att studera
missbrukets omfång. - Besöka fiskarfamiljer och små stambyar.
- Ge rådgivning till familjemedlemmar och studenter
för att öka medvetenheten - Organisera undervisning i olika skolor och elevhem
för att medvetandegöra eleverna om missbruk.
Duon började med att hålla en "Kännedomen Om Alkohol" läger för skolbarn i Njaarackal, en fattig fiskeby som hade drabbats hårt av den indiska tsunamin 2004. Roshan delade med sig av sin erfarenhet:
“Även om jag var inledningsvis var mycket nervös över att undervisa barnen så kändes det gradvis mer som ett möte med dem där vi hade roligt och blev inspirerade av deras starka och känslosamma berättelser. På var och en av de tre skolorna var alla barnen ovanligt nyfiken på ämnet (medvetenhet om alkohol) och de frågade oss mycket slående och specifika frågor som visade att de hade förstått undervisningen riktigt bra.”
“I slutet av varje undervisningsperiod kände barnen att de kunde lita på oss så många talade fritt om sina familjeproblem. Jag blev väldigt rörd över att höra alla dessa historier. Var och en har gjort ett djupt intryck på mig, och jag påminnas ständigt om att de frågor som vi diskuterade är den hårda verkligheten som dessa barn möter varje dag. Trots sina erfarenheter var eleverna oskuldsfulla och fyllda av kärlek, ljus och liv. De välkomnade oss varmt i sina skolor och i klassrummen...Barnen vet nog inte hur mycket de har lärt oss, trots att det var vi som var där för att undervisa dem!”
Förutom besöken i Njaarackal genomförde Roshan och Divya också aktiviteter för att höja medvetenheten hos patienter och sjukvårds volontärer på ett sjukhus, hos skolor med barn i olika åldrar och hos ursprungsbefolkningen från distriktet Wayanad som deltog i gratis lokala medicinska läger där.
Divya delade med sig av sina erfarenheter och vad hon hade lärt sig av detta actionfyllda projekt: “Under hela processen såg jag de svårigheter som stamsamhällen står inför, bland annat kampen för att uppnå grundläggande behov i livet, brist på rent vatten, brist på mat, svårigheter att hålla unga människor kvar i skolan... och beroende av tobak och alkohol. När jag såg deras problem kände jag mig först överväldigad. Jag insåg att lösa dessa problem är inte så lätt som det först verkar. Innan jag besökte kolonierna trodde jag att svaret på frågan om missbruk var enkel, att råda dem att inte dricka eller tugga tobak. Dock är problemet så djupt rotad i samhället att även om de erkänner problemet har de gett upp hoppet om återhämtning.”
“Den enda lösningen på detta problem är att gå till botten på det. En början är att fokusera på enskilda familjer och på kvinnors egenmakt och genom att öka barnens medvetenhet genom utbildning. Varje koloni välkomnade oss med öppet hjärta och vi blev så ödmjuka av att se hur de fattiga behandlade oss med respekt. Även om de saknade mat och husrum för dagen bjöd de in oss i sina bräckliga hem med största omsorg och berättade öppet om sina problem.”
Roshan konstaterade också: “Under de senaste tre veckorna har jag lärt mig mer om livet, världen och om mig själv än jag har under de senaste två åren på college. Jag hade möjlighet att uppleva och förstå smärtan och lidandet hos stamfolken som är beroende av alkohol och tobak. Dessutom såg jag dagligen hur dessa missbruk har rivit familjer isär och förstört deras inre frid. I efterhand tror jag att Amma ledde oss till det här projektet så att vi kunde identifiera oss med deras smärta och förstå hur djupt rotad dessa problem är i samhället. Jag är Amma outsägligt tacksam för denna ovärderliga möjlighet.”
Deras interaktion med landsbygdsborna i Kerala gav dem inte bara en bättre förståelse av missbruk, men också en mer innerlig empati och en önskan om att tjäna människor i nöd.
